Ångest

Ångest. Det är en känsla som så många människor jorden runt känner. Ibland oftare,
ibland mindre, ibland starkare och ibland svagare. Jag har på senaste tiden känt mycket ångest.
Det har gått ett tag sen jag slutade med mina antidepressiva piller och jag tyckte det kändes bra.
Ingen ångest, ingen depression, bara de hemska avvänjningssymptomen.
Men nu har jag känt mig nere, omtiverad och haft känslor av ångest ett par veckor.
Började lite smygande och kröp fram mer och mer. När jag var hemma i flunssa förra veckan
fick jag mycket tid att ligga hemma och tänka. Har tänkt mycket på jobbet,
på vad jag vill göra och inte göra, vad som motiverar mig och vad som får mig att må bra.
Min ångest beror på mitt nya jobb. Så enkelt är det. Och jag vet inte vad jag skall göra.
Vad gör man i såna här fall? Jag har inte ens varit där en månad och känner så här.
Det är inte det jag vill göra och hela mitt mående påverkas negativt.
Jag gör mitt jobb ordentligt, försöker vara glad och positiv, försöker att inte låta mina känslor ta över.
Men det är tungt.  Jag kommer hem, äter lite mat och slänger mig på soffan.
Jag är helt slut när jag kommer hem. Jag orkar inte göra saker som jag mår bra av; gymma, måla,
umgås med vänner.. Jag orkar inte ens laga ordentlig mat.
Oftast blir det pasta med någon enkel kyckling. Eller en billig sallad från salladsbaren,
en frys pizza eller dyligt. Ibland ingenting. Sedan när jag ligger på soffan och kollar tv (det ända
jag orkar göra) smyger sig tankarna på igen. Motivationen som inte finns, ångesten över att jag
känner så här, bristen på arbete inom det jag verkligen vill göra, att inte bli kallad till intervju
till de ställen som råkat vara inom ungdomsarbete.. Det känns så hemskt.
Jag vet inte vad jag skall göra. Men så här kan det inte pågå. För då kommer jag rasa ner
i en depression igen och det vill jag verkligen inte. Hjälp mig.

Bye bye pills

Hej på er!
Har inte uppdaterat bloggen på att bra tag och jag har absolut inte skrivit om någonting seriöst.
Så det känns lite konstigt att helt plötsligt skriva om något så viktigt. Men jag känner att jag vill
dela med mig och skriva av mig lite, för det finns alltid en liten chans att det kan hjälpa någon annan.
 
Ni som läst min blogg vet att jag ätit antidrepressiva. Började med dem på våren 2014.
Har tänkt länge och mycket på att sluta med dem, men varit lite skrämd hur det ska bli efteråt;
Vad skulle hända med mitt humör, min ork, skulle jag bli deprimerad igen osv osv..
Nåja, det hände av en slump att jag slutade med dem. Jag hade glömt att ta dem en dag,
en till dag, och så tänkte jag "äh vafan jag slutar med dem". Så nu har det gått sisådär en vecka.
FYFAN säger jag. Jag har så många "utsättningssymtom" (det kallas tydligen inte abstinenssymptom)
att jag vet inte vart jag skall ta vägen ibland. Och då slutade jag från en halv tablett om dagen.
Det vill säga från nästan ingenting till ingenting. Det går inte att få tabletten mindre.
Det mest obehagliga är "serotonin stötarna" jag får i ansiktet. Känns som att jag får en mild
elstöt i ansiktet nu som då. Oerhört irriterande. Har fått dom direkt om jag glömt att ta medicinen 1
eller 2 dagar, så jag visste att det var på kommande. Men att det ännu håller i sig ännu? Fyfan.
De kommer om jag rör mig för hastigt, gör vissa grimaser eller snabba rörelser med huvudet och
ibland kommer de bara utan anledning. Kan inte ens börja räkna hur många jag får varje dag. Usch.
Och om jag räknar upp några flera symptom jag fått; rastlöshet, trötthet, svårt att sova och vaknar ofta,
utmattad, gaser i magen, irritation, svettningar, yrsel, spänningar i muskler... Jep, you name it.
Symptomen ska gå över inom två veckor, så jag håller tummarna för det.
För detta är inte roligt. Ibland lockar det att ta en halv tablett för att få symptomen att sluta,
men till vilken nytta? För att vara tvungen att gå igenom allt detta igen? Nej tack.
Jag har vuxit i mig själv under dessa 2 år så jag vet att jag klarar det.
Jag har en fin pojkvän, fina vänner, fin familj, två finfina katter och jag har mycket att se fram emot.
Så fast det är kämpigt och obehagligt med dessa symptom så kommer jag ta mig igenom det.
Punkt slut.
:)
 
Någon annan som ätit SSRI och fått utsättningssymptom när ni slutat? Berätta gärna!

Höstjox

 
 Vad shoppar du mest i höst? Helst mysiga tjocka tröjor.
 
Vad ser du fram emot i höst? Massor. Först konsert med BFMV. Sen kommer Daniela & Mats så ska vi åka på BMTH. Sen är det alltid roligt att inreda och möblera.
 
Gör du någon förändring med ditt utseende inför hösten? Jepp, blått-aktigt hår för tillfället.
 
Vilket plagg gör den perfekta höstoutfiten? Stor mysig tröja och ett par snygga jeans.
 
Med vilka spenderar du en regnig höstdag med & vad gör ni? Antagligen mina katter, myser i soffan.
 
Favorit sminkprodukter inför hösten? Mitt matta läppstift från Lime crime i färgen Wicked.
 
Höstpyntar du ditt hem? Nja, lite. Mer ljus, byter gardiner osv.
 
Vad är det bästa samt sämsta med hösten? Det bästa är alla fina färger på löven. Det sämsta är att det är kallt, blåsigt och regnigt. Brr...
 
Kommer du klä ut dig till Halloween? Ingen aning. Brukar tycka om att göra sminkningar men ingen aning om jag åker på någon halloween-fest. Får se vad som händer!
 
Favorit nagellack i höst? Använder sällan nagellack.. Så kanske mitt matt svarta nagellack.
 
Dricker du något speciellt i höst? Te i mängder. Päron-choklad är min favorit för tillfället.