Better

Bild från gamla borgå. Super mysigt ställe!
Tänkte bara berätta att mammor är bra att ha. Pratade med henne om vad som pågår i mitt liv
just nu, främst syftar jag på förra inlägget. Och det hjälpte mycket. Jag fick se hennes syn på
saker och få ett annat perspektiv på hur jag ser på det.
Jag tror att många i denna generation har för höga krav på sig själva. Man ska klara det ena
och det andra utan problem, man ska utstråla glädje och harmoni, må bra och jobba hårt.
Och helst ska man ha mycket pengar, träna på vardagarna och festa på veckosluten.
Men när kroppen och sinnet säger ifrån är det bara att lyssna. Jag har lärt mig från mina misstag.
Jag vågar säga att jag inte mår bra och det är det första steget. En balans mellan positivt och
negativt är vad livet är uppbyggt på. Men när den negativa sidan tar över måste man fundera på vad
som händer och vad man kan göra. Och det har jag gjort idag. Nu är det bara att vänta på att
jag får svar på mitt mail och sen tar jag saken därifrån. Känns som att en sten lyfts från mina axlar.
Sedan är det bara ett mindre roligt samtal som väntar. Men: Me before work. Så är det bara.

Ångest

Ångest. Det är en känsla som så många människor jorden runt känner. Ibland oftare,
ibland mindre, ibland starkare och ibland svagare. Jag har på senaste tiden känt mycket ångest.
Det har gått ett tag sen jag slutade med mina antidepressiva piller och jag tyckte det kändes bra.
Ingen ångest, ingen depression, bara de hemska avvänjningssymptomen.
Men nu har jag känt mig nere, omtiverad och haft känslor av ångest ett par veckor.
Började lite smygande och kröp fram mer och mer. När jag var hemma i flunssa förra veckan
fick jag mycket tid att ligga hemma och tänka. Har tänkt mycket på jobbet,
på vad jag vill göra och inte göra, vad som motiverar mig och vad som får mig att må bra.
Min ångest beror på mitt nya jobb. Så enkelt är det. Och jag vet inte vad jag skall göra.
Vad gör man i såna här fall? Jag har inte ens varit där en månad och känner så här.
Det är inte det jag vill göra och hela mitt mående påverkas negativt.
Jag gör mitt jobb ordentligt, försöker vara glad och positiv, försöker att inte låta mina känslor ta över.
Men det är tungt.  Jag kommer hem, äter lite mat och slänger mig på soffan.
Jag är helt slut när jag kommer hem. Jag orkar inte göra saker som jag mår bra av; gymma, måla,
umgås med vänner.. Jag orkar inte ens laga ordentlig mat.
Oftast blir det pasta med någon enkel kyckling. Eller en billig sallad från salladsbaren,
en frys pizza eller dyligt. Ibland ingenting. Sedan när jag ligger på soffan och kollar tv (det ända
jag orkar göra) smyger sig tankarna på igen. Motivationen som inte finns, ångesten över att jag
känner så här, bristen på arbete inom det jag verkligen vill göra, att inte bli kallad till intervju
till de ställen som råkat vara inom ungdomsarbete.. Det känns så hemskt.
Jag vet inte vad jag skall göra. Men så här kan det inte pågå. För då kommer jag rasa ner
i en depression igen och det vill jag verkligen inte. Hjälp mig.