Ångest
Ångest. Det är en känsla som så många människor jorden runt känner. Ibland oftare,
ibland mindre, ibland starkare och ibland svagare. Jag har på senaste tiden känt mycket ångest.
Det har gått ett tag sen jag slutade med mina antidepressiva piller och jag tyckte det kändes bra.
Ingen ångest, ingen depression, bara de hemska avvänjningssymptomen.
Men nu har jag känt mig nere, omtiverad och haft känslor av ångest ett par veckor.
Började lite smygande och kröp fram mer och mer. När jag var hemma i flunssa förra veckan
fick jag mycket tid att ligga hemma och tänka. Har tänkt mycket på jobbet,
på vad jag vill göra och inte göra, vad som motiverar mig och vad som får mig att må bra.
Min ångest beror på mitt nya jobb. Så enkelt är det. Och jag vet inte vad jag skall göra.
Vad gör man i såna här fall? Jag har inte ens varit där en månad och känner så här.
Det är inte det jag vill göra och hela mitt mående påverkas negativt.
Jag gör mitt jobb ordentligt, försöker vara glad och positiv, försöker att inte låta mina känslor ta över.
Men det är tungt. Jag kommer hem, äter lite mat och slänger mig på soffan.
Jag är helt slut när jag kommer hem. Jag orkar inte göra saker som jag mår bra av; gymma, måla,
umgås med vänner.. Jag orkar inte ens laga ordentlig mat.
Oftast blir det pasta med någon enkel kyckling. Eller en billig sallad från salladsbaren,
en frys pizza eller dyligt. Ibland ingenting. Sedan när jag ligger på soffan och kollar tv (det ända
jag orkar göra) smyger sig tankarna på igen. Motivationen som inte finns, ångesten över att jag
känner så här, bristen på arbete inom det jag verkligen vill göra, att inte bli kallad till intervju
till de ställen som råkat vara inom ungdomsarbete.. Det känns så hemskt.
Jag vet inte vad jag skall göra. Men så här kan det inte pågå. För då kommer jag rasa ner
i en depression igen och det vill jag verkligen inte. Hjälp mig.