Bye bye pills
Hej på er!
Har inte uppdaterat bloggen på att bra tag och jag har absolut inte skrivit om någonting seriöst.
Så det känns lite konstigt att helt plötsligt skriva om något så viktigt. Men jag känner att jag vill
dela med mig och skriva av mig lite, för det finns alltid en liten chans att det kan hjälpa någon annan.
Ni som läst min blogg vet att jag ätit antidrepressiva. Började med dem på våren 2014.
Har tänkt länge och mycket på att sluta med dem, men varit lite skrämd hur det ska bli efteråt;
Vad skulle hända med mitt humör, min ork, skulle jag bli deprimerad igen osv osv..
Nåja, det hände av en slump att jag slutade med dem. Jag hade glömt att ta dem en dag,
en till dag, och så tänkte jag "äh vafan jag slutar med dem". Så nu har det gått sisådär en vecka.
FYFAN säger jag. Jag har så många "utsättningssymtom" (det kallas tydligen inte abstinenssymptom)
att jag vet inte vart jag skall ta vägen ibland. Och då slutade jag från en halv tablett om dagen.
Det vill säga från nästan ingenting till ingenting. Det går inte att få tabletten mindre.
Det mest obehagliga är "serotonin stötarna" jag får i ansiktet. Känns som att jag får en mild
elstöt i ansiktet nu som då. Oerhört irriterande. Har fått dom direkt om jag glömt att ta medicinen 1
eller 2 dagar, så jag visste att det var på kommande. Men att det ännu håller i sig ännu? Fyfan.
De kommer om jag rör mig för hastigt, gör vissa grimaser eller snabba rörelser med huvudet och
ibland kommer de bara utan anledning. Kan inte ens börja räkna hur många jag får varje dag. Usch.
Och om jag räknar upp några flera symptom jag fått; rastlöshet, trötthet, svårt att sova och vaknar ofta,
utmattad, gaser i magen, irritation, svettningar, yrsel, spänningar i muskler... Jep, you name it.
Symptomen ska gå över inom två veckor, så jag håller tummarna för det.
För detta är inte roligt. Ibland lockar det att ta en halv tablett för att få symptomen att sluta,
men till vilken nytta? För att vara tvungen att gå igenom allt detta igen? Nej tack.
Jag har vuxit i mig själv under dessa 2 år så jag vet att jag klarar det.
Jag har en fin pojkvän, fina vänner, fin familj, två finfina katter och jag har mycket att se fram emot.
Så fast det är kämpigt och obehagligt med dessa symptom så kommer jag ta mig igenom det.
Punkt slut.
:)
Någon annan som ätit SSRI och fått utsättningssymptom när ni slutat? Berätta gärna!